Skogvaktare Konrads helg.

Skogvaktare Konrad låg på kontorets soffa i skogsdistriktet och stönade. Han såg ut som den kristna martyren Sankte Andrew, söndersliten av hästarna eller Sankte Eustace, som blev levande stekt tillsammans med fru och barn inuti bronsoxen.
Underskogvaktaren och skogspraktikanten Janne tittade med medkänsla på honom.

– Fan ta den här konferensen i Torun, klagade skogvaktaren. Aldrig mer liknande konferenser om landsbygden!
– Var det så svårt att hinna fatta vad våra ledare ville säga? frågade underskogvaktaren. Läste på nätet. Var det för mycket om polska folkets sionistiska fiender och om fientliga motoriserade timmerhuggartrupper ?
– Nej, vi struntade i alla såna klokheter som ministrar och direktörer sade, suckade Konrad. Vägen till Torun var lång och vi drack för mycket inskaffade drycker för att orka lyssna på dem. Jag är halvfull, fortfarande.

Praktikanten Janne frågade på sitt otydliga sätt om skogvaktaren såg Fader Direktör Tadeusz på nära håll.

– Hur kunde jag göra det, när jag låg stupfull i bussen, svarade Konrad, irriterad.
– Jag trodde att ni drack på väg tillbaka, häpnade underskogvaktaren.
– Ja, det också, men vi köpte för mycket för att hinna med allt och startade redan i början av resan.
– Syndare! Att den Heliga Moder Jord fortfarande bär dig! hördes en dundrande röst bakom kontorets vägg. Det var en stark och stor Kasjubska, skogvaktarens fru, dessutom glödande kristen.
– Att vara i Toruń och inte se Fader Tadeusz! Du är en skamfläck för vår familj och säkert för det hållbara skogsbruket! Du ska brinna i helvetet för det! Och för dina röjningar och gallringar!
– Jag har inte heller sett Kopernik och han är mycket mera viktig än Fader Tadeusz! Var tyst, kärring! enerverade sig skogvaktaren.
– Kopernik lever inte längre, sa med övertygad röst underskogvaktaren.
– Vem är Kopernik, frågade praktikanten Janne, offer för den senaste gymnasiereformen i polska skolan.

Men när man beskrev gatan med Kopernik för honom, förlorade han intresset för honom och sade att en riktig skogvaktare inte bryr sig om såna dumheter som solen, stjärnorna och galaxerna.
– Men att överskogvaktaren tillät er att dricka vodka? sa underskogvaktaren med lite beundran i rösten.
– Vem kunde förbjuda oss det, svarade Konrad med en gäspning.

Vi åkte alla på konferensen frivilligt, på lördagen och att den visade sig vara en eukaristisk konferens, det är väl inte vårt fel.

Bilden: depositphotos

Texten efter bloggaren Lecawiory http://lecawiory.blog.pl/2017/05/15/wolna-sobota-w-lesie-i-poza-nim/