Skogvaktare Konrad och tv-reportern. 

– Vem står där? frågade underskogvaktaren, som tittade genom fönstret. 

Han och skogvaktare Konrad satt vid skrivbordet på kontoret, sörplande på det Heliga Skogskontorets Morgonkaffe och all störning i ritualen betraktades av dem som ett brott, liknande Herodes brott i Betlehem. 

Skogvaktare Konrad tittade också.

– O jävla! Fy fan! Men det är ju TV! Lås snabbt dörren! 

Underskogvaktaren hoppade fram och vred om nyckeln i låset. 

– Vad ska vi göra? viskade han. 

– Vi är inte här, svarade Konrad, som gömde sig under skrivbordet.  Kom hit, snabbt, dumskalle! 

– Vad bra, dundrade bakom väggen makan till Konrad, en stor och stark Kasjubska. Äntligen ska de filma er i Uppdrag Granskning! Suputar och parasiter! och hon började skratta högt och hånfullt utan det minsta medlidande med sin make.

– Var tyst, kärringen, fräste Konrad under skrivbordet. 

Någon började knacka hårt på dörren.

– Öppna skogvaktare! Vi vet att du är hemma! ropade tv-reporten. 

Och sen, utan att förlora tid och med en för sitt jobb typisk finkänslighet, började han, stående bakom dörren, ställa frågor. 

– Varför förstör du livet för ekologen Henrik M.? Varför kan han inte få köpa brännved hos dig? Varför tvingar du honom, mannen som hans gamla och sjuka mamma försörjer med sin pension, att åka till andra skogsdistrikt och köpa veden där? Har du inget samvete? Öppna dörren!!

Journalisten började bli mer och mer upprörd och uppjagad, gal bakom dörren som tuppen i diskant à la Ziobro* om ansvaret för Henriks död på grund av kyla och ingen vet hur det skulle ha slutat om inte skogsinspektör Lipsill plötsligt hade dykt upp. 

Skogsinspektören upptäckte på morgonen ett hål i stängslet  omkring skogsplanteringen i skogsavdelning 222 b och dessutom några rådjur som lugnt kalasade på ekplantor och tanken på ett trevligt samtal med Konrad om hans dumhet och intellektuella fattigdom samt brist på hans förmåga att leda skogsdistriktet, gjorde skogsinspektören mycket glad. 

Lipsill stannade ändå som träffad av blixten när han såg tv-teamet. 

Tv-reportern förstod direkt att individen i kläder som oklart påminde om några jaktkläder måste ha något samband med skogsfolket och skogsdistriktet och ropade: Varför förstör ni livet för den lokale ekologen? 

Lipsill tänkte snabbt trots överraskningen och förvirringen. Att svara och att bli filmad av det fientliga tv-teamet ** kunde betyda slutet på hans fortsatta karriär i de polska statliga skogarna.

Adieu överskogvaktarens stol eller för all del den regionala skogsdirektörens fåtölj. Vad ska jag göra, tänkte han. 

Men som tur var, dök Sharik också upp, Konrads hund, en riktig helveteshund som var en blandras mellan afganhund och pointer. Den var tränad av Konrad att jaga bort skogsinspektören men idag stod inspektören bakom stängslet och tv-reportern stod närmare…

Svårt att beskriva vad som hände senare. I alla fall var det ett brutalt och djuriskt anfall på de oberoende, objektiva och fria polska medierna.  

Skogvaktare Konrad och underskogvaktaren tittade genom fönstret på den snabba och oordnade flykten av representanterna för medierna och kommenterade det med en, sedvanlig för dem, fullständig brist på ansvar, medlidande och empati. 

* den polska politikern https://en.m.wikipedia.org/wiki/Zbigniew_Ziobro

** fientliga tv – polska medier är delade i två tydliga läger, ett djupt katolskt som stödjer regerande partiet Låg och Rättvisa och annat, som stödjer oppositionen. 

Efter bloggaren Lecą Wióry https://lecawiory715656409.wordpress.com/2020/02/16/tv-w-lesie/

Zdjęcie: pixabay