Skogvaktare Konrad och Notre-Dame de Paris. 

Jävlar! Förbaskade människor! 

Skogvaktare Konrad stängde en tjänstedator med all sin kraft. Datorn använde han bara för att kolla e-post från överskogsdistriktet eller eventuellt den regionala direktionen. 

Underskogvaktaren som drack sitt morgonkaffe i lugn och ro, hoppade till och spillde det på uniformen. 

– Vad har hänt? Har vi förlorat bilförmånerna?

– Värre!!!

Skogvaktaren lyfte sina händer mot himlen.

– Vartenda skogsdistrikt ska frivilligt  skaffa fram 1 m3 ekbrädor till återuppbyggnaden av Notre Dame de Paris! 

-Vem krävde det? frågade underskogvaktaren, lätt förskräckt eftersom han sen en dag tillbaka försökte köpa billiga ekplankor  till kistan för sin döda svärmors räkning. 

– Vad då vem! Direktören förstås! Jäklar!

– Men det är ändå frivilligt! dundrade från andra rummet Konrads maka, stor och stark Kasjubska. 

– Frivilligt! Är du inte riktig klok, kvinna!? Vet du vad ”frivilligt” betyder i det polska hållbara, välbalanserade och mångfunktionella, HVM, skogsbruket? Vi ska betala för sågning, brandsäker impregnering, tull och transport till Paris! 

– Jag är inte med på det! sa underskogvaktaren enerverat. Inte heller betalar jag till kyrkoherden när han besöker mig under kollekten i jul! 

– Först skulle du behöva städa alla vodkaflaskor som ligger i farstun! dundrade igen Konrads maka. Ekbrädor! Så lite kan ni ändå göra båda två med era katolska, kristna rötter! 

Skogvaktare Konrad var nära hjärtattack.

– Här i posten från direktören står det att vi vid det här tillfälle måste åka på pilgrimsresa till Paris! 

O Zeus! O Bacchus! Kunde då inte en sån brand hända lite närmare? 

– Ingen ska åka dit, sa underskogvaktaren lugnande till Konrad. Vägen dit är lång och så mycket vodka ska ingen bussförare tillåta i sin bus. 

Texten efter bloggaren Leca Wiory

https://lecawiory715656409.wordpress.com/2019/04/17/jak-ty-komu/