Skogvaktare Konrad och hembränt. 

Skogvaktare Konrad och underskogvaktaren kontrollerade som vanligt skogsgränser i sitt distrikt, när det plötsligt hördes en stark explosion. Såsom väl bekanta med amerikanska filmer föll de direkt platt på marken i väntan på att några terrorister skulle dyka upp från skogen. 

Men från tallungskogen uppenbarade sig bara en ragglande och ännu rykande gestalt. 

– Vilken smäll! sa skepnaden, när han upptäckte två bekanta figurer i skogsuniformer liggande på marken. 

– Är det du, Janne, frågade Konrad, som kände igen Jan K. ökänd i hela trakten som tillverkare av hembränt. Hur går det med verksamheten? Hemlandet är i nöd! 

 – Jag skiter i hemlandet, svarade Janne okultiverat. Ni kan dricka rödsprit, jag slutar! Kitteln slet nästan av mitt huvud! Jag slutar med hembränt! 

– Ta det lugnt! Varför är du så förbannad? Konrad höjde rösten.

– Det är slut, har jag sagt! skrek Janne. 

– Glöm det, din lymmel! Skogvaktaren skrek ännu högre. Du parasiterade under många år på den statliga naturen, du levde på vårt statliga vatten och använde vår bästa statliga brännved under dina kittlar för att dra dig ur nu, när hela landet väntar på sprit av bästa kvalitet?! Sprit förstås framför allt till desinfektion!? 

– Men hur ska jag kunna jobba med såna händer? sa Janne klagande och visade sin blödande vänstra hand utan två fingrar. 

– Du, Janne, skärp dig! ropade underskogvaktaren. Du har ännu en hand till! Desinfektera den andra, och till jobbet! Faderslandet väntar! Och som oförsäkrad behöver du inte driva omkring på sjukhuset, där dessutom ingen skulle kunna eller vilja hjälpa dig idag! 

Och skogvaktaren och underskogvaktaren gick vidare med en behaglig känsla av att de kunde återskapa den normala ordningen i sitt skogsdistrikt. 

Efter bloggaren Lecą Wióry https://lecawiory715656409.wordpress.com/2020/03/22/bimber-w-czasach-zarazy/ 

Bilden: poliisi