Skogsövervakningsinspektörersresa.

I den regionala direktionen för statsskogar i den nordöstra delen av Polen (Gud välsigne alla som bor där) kom man på idén att alla skogsdistrikt skulle skicka skogsövervakningsinspektörer på en utbildningsresa.

För vi vet att alla skogsövervakningsinspektörer måste utbilda sig hela tiden i sitt yrke. Det är lätt att ignorera grova kränkningar av naturen om man är outbildad!

På en sådan utbildningsfärd kommer de att lära sig så mycket, att inte ens grisarna som letar efter tryffel i de franska skogarna vet mer!

Det här är ingen typisk skogsutbildningresa, åh nej!

Det finns inga glada sånger, inga skämt, ingen vodka som flödar, ingen som kräks utan anledning och ingen som ber föraren om nåden att stanna bussen för att tömma urinblåsan.

Skogsövervakningsinspektörerna deltar i resan med allvar och koncentration. Var och en av dem vet att bredvid honom kan en artig angivare sitta och att på en angivelse hänger alltid en skogsövervakningsinspektörskarriär.

Av samma anledning dricker ingen vodka eller öl. Det är allmänt känt att när en skogsinspektör dricker, avslöjar han omedelbart hemligheter från skogsbruksinspektionen, berättar vad som helst, pratar ivrigt för att nå så många åhörare som möjligt, babblar och pladdrar snabbare och snabbare.

Normalt är det ett vanligt skogsinspektörsbeteende, men som en nykter person, inte en full. Och det värsta är att den som sitter  bredvid i bussen, alltid kommer ihåg allt och att du själv inte har en aning  om vad du har sagt!

Det är därför dagisbarn dricker mer vodka än en skogsövervakningsinspektör vid liknande tillfällen.

När en skogsinspektör behöver dricka, låser han in sig i källaren, dricker och håller käften, så att inte ens Zeus kan höra honom!

Det är därför alla på den här bussen är så allvarliga, som om de skulle åka till sina framtida svärföräldrar för att berätta att de ska bli morföräldrar.

Skogsövervakningsinspektörer pratar inte mycket. Det är bättre att inte säga någonting alls, göra dumma miner, väsa, torka av den svettiga pannan, fejka en plötslig attack av galopperande diarré eller, i sista hand, klinisk död, än att säga ett ord för mycket!

Den eviga skogsövervakningsinspektörsdevisen säger: den som pratar för mycket i en skog får ingen befordran i skogsadministrationen!

Alla har anteckningsböcker som nordkoreaner runt Kim Jong Un.

De antecknar flitigt och snabbt, och allt kodad, för, Zeus förbjude, man kan tappa anteckningsboken eller den kan bli stulen!

Och där, i anteckningsboken, står det: i avdelningen den ena eller den andra, bar nötskrikan ett ruttet ägg i näbben.

Och vi vet vad författaren egentligen menade: skogvaktaren, i samröre med skogsfirman, blåste upp avdragen för barken i den avdelningen, de delade på vinsten och överförde pengarna till varandra genom att gömma dem på ett hemligt gömställe i en tallstubbe på ett kalhygge och allt detta är sant och några bevis är av objektiva skäl tillfälligt otillgängliga.

Medan de är på utbildningsresa, omskolar  de sig i rapportering. De har till och med en tävling: vem kommer att skriva ett meddelande  snabbast, vars inverkan kan leda till uppsägningar av flera olika personer i skogsdistriktet.

Flest poäng ges för en anmälan, som skulle resultera i att en underskogvaktare fick sparken på en gång. Däremot inga poäng för en  anmälan mot en skogvaktare, för den kan man likna vid en tidning som hjälper att meningslöst slå flugor i en ladugård.

Ibland bestämmer de sig, en eller annan pappskalle, för att skriva om sin chef, överskogvaktaren. Ja, direkt får de veta, att Seneca inte heller skrivit om allt, fast han kunde.

Sedan tar pappskallarna inte upp en penna på en vecka av rädsla.

Hela denna händelse, sorglig och dyster som Brezjnevs begravning, uppfanns av en viss, låt oss inte vara rädda för att använda ordet, oansvarig dåre.

Vi vet alla hur bussresor ibland slutar. Till och med utbildnings- och pilgrimsresor! Senare visar olika tv-stationer den krossade karossen, berättar hur många människor som dödats och hur många som skadats på grund av att hastigheten inte anpassats till körförhållandena.

Zeus förbjude att något sådan händer med en buss fylld med eliten av det sunda, polska, katolska, moderna, hållbara, proekologiska,  välbalanserade och mångfunktionella, MHPVM, polska skogsförvaltningen!

Vilken idiot kom på idén att packa ihop skogsbrukets blomma i en buss?! Finns det inte tillräckligt med tragiska exempel från den polska nationella historien som visar hur lätt olyckan är framme?! Hur lätt det är att tappa all skogsledning  på ett ögonblick?!

Även om jag slår vad om att sorgen i vissa skogsdistrikt skulle vara skenbar och det skulle finnas de som bara njöt av det, men polska statsskogar som är ledare bland världens skogsförvaltningar, har inte råd att förlora sin mest värdefulla resursen: en välberäknad, medveten, skoningslös, hänsynslös, hård och kall personal, som är dess salt och kvintessens!

Bra att de övriga regionala skogsdirektionerna inte är så dumma. Eller kanske är de det, men vi vet ingenting om det.

Efter bloggaren Lecą Wióry https://lecawiory715656409.wordpress.com/2023/05/31/inzynierska-wycieczka/

Bilden: Lecą Wióry