Skogsinspektörens byråkratiska enfald – oannonserad kontroll hos skogvaktare Konrad.

Skogsinspektör Mazgaj rusade in i skogsdistriktet Krużgankis expedition med en sådan fart att man kunde misstänka att hans plötsliga granskning skulle ge honom chansen att befrias från arvsynden.

– Var snäll och visa mig listan över feromonfällor för granbarkborre, sa han med en giftig, riktigt inspektörsmässig röst.

Skogvaktare Konrad, underskogvaktaren samt praktikanten Janne satt på kontoret och blev överraskade. Kopparna med det första och godaste morgonkaffet stannade mitt i vägen mellan skrivbordet och deras munnar.

-Här, svarade ändå lugnt Konrad och pekade på pappersröran på skrivbordet, där bland alla andra kopior också låg utskrifter över feromonfällor. Bara lite översvämmade av kaffe.
– Varför ser de så här ut? frågade skogsinspektören. En bra skogvaktare har alltid sina papper i perfekt ordning, lade han till med kall röst.
– Just det, en bra, gäspade skogvaktaren lite. Men jag har prostata, njursten, gikt, hemorrojder och tandvärk. Dessutom hade jag stark diarré i natt. Jag har alltså ingen tillräcklig bra hälsa för att vara en bra skogvaktare och jag är som jag är.

Skogsinspektören blev röd i ansiktet.

-Vad är det för dumheter som står här, frågade han efter en stund. Sen när anmäler man antalet fångade granbarkborrar i kannor och centner?
– Sanningen att säga hade jag inte tid att kolla vad det är som Janne skrev där, svarade Konrad, lite besvärad.
– Och vad är det för teckningar på blanketten, ropade skogsinspektören förbannad. Nakna kvinnor?!

I det ögonblicket, för att rädda situationen, drog praktikanten Janne blanketterna ur handen på inspektören och stoppade dem i munnen. För att antagligen konsumera dem.
Skogsinspektör Mazgaj var dock en inspektör av det rätta virket och släppte aldrig papper som landat i hans händer. Av den anledningen hamnade några av hans fingrar mellan Jannes tänder.

– Aaa! skrek han.
– Janne, bit inte! skrek i sin tur underskogvaktaren.
– Bet han av? frågade skogvaktare Konrad, som försökte lugna ner Janne genom att slå honom med tjänsteanteckningsboken i huvudet.
– Hjälp! Mina fingrar! Hur ska jag nu kunna skriva mina tjänsteanmälningar? skrek inspektören.

Till slut öppnade Janne munnen och släppte ut inspektörens fångade fingrar. De såg usla och risiga ut och liknade en skogsplantering i det polska hållbara skogsbruket efter älgbesök.

-Vi har ingen förbandslåda, tyvärr, informerade skogvaktaren artigt. Överskogsdistriktet sparar och den gamla har jag slängt. Skogsinspektören måste alltså åka till läkaren. Men lugn, Janne fick också en spruta mot rabies när vi vaccinerade vår hund.
Nästa gång bör inspektören annonsera om sitt besök, för han ser själv hur det kan gå med liknande överraskningar.

Bilden: dagens fakta

Enligt bloggaren Lecawiory http://lecawiory.blog.pl/2017/05/13/najwieksza-glupota-niezapowiedziana-kontrola/