Skogs- och köttbutiker i polska Lasy Państwowe.

Överskogvaktaren öppnade arbetsmötet med en eldig och fängslande beskrivning av vilka inkompetenta dumskallar, för att inte säga idioter som samarbetar med honom och allt detta på grund av de nya arbetsuppgifterna som han fått av den regionala skogsdirektören.

– Direktionen valde vårt skogsdistrikt för att öppna den nya skogs- och köttbutiken med viltkött och olika slags skogsfrukter, sa han med olycksbådande röst.

– Jag vill inte höra några dumma kommentarer nu och vill bara påpeka att vid porten väntar hundratals andra på att ta över era arbetsuppgifter och att bara deras dumhet förhindrar mig att ersätta er, uppfattat? avslutade han.

– Men allt har sina gränser, tillade han och tittade hotfullt på skogvaktarna.

– I samband med uppgiften utser jag vår tillförordnade skogvaktare Marie som ansvarig för butiken, sa han. Varorna ska vi leverera själva, alltså varje skogvaktare har plikt att lämna 100 kg viltkött till Marie varje vecka.

– Till mig? frågade Marie förvånat, där hon satt i hörnet med tung baksmälla efter gårdagens fest. Men jag vet ingenting om arbete i butik, för att inte säga om kött.

– Tyst! Kan du sälja virke då kan du sälja kött! Överskogvaktaren tittade enerverat på henne. Jag frågar inte om din kompetens, det jag säger är order!

– Men hur ska vi kunna skaffa så mycket viltkött? frågade skogvaktare Konrad.

– Hur ska jag kunna veta det! Det skiter jag i! Överskogvaktaren slog näven hårt i skrivbordet.
– Vi måste ha köttbutiken, vi måste ha försäljare i butiken och i vilket fall som helst vill jag se viltkött i butiken! Punkt och slut!

– Men var ska vi ha den här butiken, frågade Marie som började må bättre tack vare en vätska i termosen som åtminstone till färgen liknade kaffe.

– Helvete, har du inte distriktskontor? Överskogvaktaren blev ännu mer enerverad. Vi ska ställa några kyl-och frysskåp där, sätta kakel på väggen och några krokar och du ska stå i dörren och välkomma kunderna! Jag vill inte höra några dumma frågor mer!

– Ska leveranserna bestå bara av viltkött eller även av kött från våra köttdjur, frågade skogvaktare Konrad, och tänkte på sin frus illaluktande grisuppfödning.

– Jag struntar i det! Överskogvaktaren slog näven ännu hårdare i skrivbordet. Gör vad ni vill, bara jag inte får några reklamationer!

Och så avslutade han mötet genom att börja beskriva detaljerat vad han tänkte om alla mötesdeltagarnas intellektuella förmåga.

Efter bloggaren Lecawiory – http://lecawiory.blog.pl/2017/06/23/lesne-zaklady-miesne/

        Zdjęcie: Dziennik zachodni