Och det skulle ha varit så roligt!
Lipsill blev helt galen av lycka på sitt nya kontor. Under hela sin yrkeskarriär hade han drömt om att sitta i överskogvaktarens fåtölj.
-Jag ska visa dem! Jag ska knäcka och krossa dem!
Han skrek och pratade högt för sig själv, tänkande på sina fiender. Och fiender hade han många i överskogsdistriktet. Eller, rättare sagt, alla i distriktet var hans fiender och bland dem fanns hans största fiende, skogvaktare Konrad.
Lipsill drömde sen länge om det ögonblick då han skulle sparka Konrad från jobbet och ge honom silkessnöret.
-Jag ska sparka honom härifrån! Varför ska jag vänta på det? För att han ska stjäla och dricka mera? Och den där kompisen, underskogvaktaren, en riktig stofil och snusgubbe, ska sparkas med! Berusad, bråkig, lite HBTQ, medbrottsling i fylleri och stöld! Idag ska jag fixa dem båda!!
Han ringde personalchefen.
-Kalla omedelbart hit, till mig, skogvaktare Konrad och hans underskogvaktare, sa han med iskall och bestämd röst. Som en riktig skogschef, visste han hur man uppträder mot underställt folk och att man inte bör skämma bort s.k. mänskliga resurser.
Och sen väntade han. Han väntade och väntade, men varken Konrad eller underskogvaktaren dök upp.
Han ringde personalchefen en gång till:
-Var är den där skogvaktaren?!
Personalchefen svarade tveksamt och osäkert:
-Skogvaktare Konrad sa till mig att överskogvaktaren (här blev hennes röst mycket tyst) ska… i princip … eh …
-Vad!? Skrek Lipsill.
…ska som alla tidigare överskogvaktare kyssa honom i arslet. Han hade inte studerat i skogskolan, sen slitit som praktikant och underskogvaktare, för att…
-Ja? Lipssil gnisslade tänder.
-…för att någon träskalle skulle störa honom från att skriva rapporter om snytbaggar!!
Och personalchefen nästan viskade att hon bara citerade Konrad.
-Jag ska sparka honom direkt! skrek Lipsill.
-Förbered passande papper!!! Och för underskogvaktaren, den där älskaren av HBTQ och Jehovas vittnen, också!
Och Lipsill slängde på luren.
Lipsills adrenalin höjdes så mycket att några av hans magmuskler nästan släppte. Han stramade dock till båda skinkorna och väntade heroiskt på de dokument som personalchefen förberedde.
-Äntligen är det slut på den där skamfläcken på vårt sunda, polska, katolska, moderna, hållbara, välbalanserade och mångfunktionella., MHVM, polska skogsbruk!! Lipsill gnuggade händerna. -Vad synd att en sådan depraverad person kunde arbeta så länge i våra skogar! Men det är över redan imorgon!!
Då ringde telefonen.
Lipsill, som riktiga överskogvaktare gör, svarade arrogant “Vad!?” men det var sekreteraren:
-Den Generella Direktionen till överskogvaktaren.
Lipsill blev direkt lös i magen.
Han hörde ett skrik och ett skrämmande mullrande i luren.
-Hallå?! Vem talar?! frågade han.
-Det är generaldirektören och jag, kontorskammarherre, hörde Lipsill. – Direktör Janne frågar dig artigt vad som har hänt i ditt dumma huvud!? Eller kanske han borde komma dit och förklara för dig , Saracenian åsna, att direktören älskar skogvaktare Konrad som en riktig pappa?! Han kan gärna bryta din idiotiska nacke om du ska irritera honom igen! I morgon ska du anmäla dig i direktionen för en utbildning i korrekt behandling av skogspersonalen! Och nu, just nu, ska du åka direkt till skogvaktare Konrad och be om ursäkt, din korkade skit!!
Och kammarherren lade på.
Den här gången motstod inte Lipsills åtstramande skinkmuskler det kraftiga trycket.
-Hur kunde jag vara så dum, tänkte han dystert.
Han kunde inte förlåta sig själv att den extas som hade gripit honom ett ögonblick efter att han tillträdde som överskogvaktare, hade tagit honom så starkt att han glömde Generaldirektör Janne.
Och att en vän till hans fiende Konrad är hans fiende.
Och nu insåg han att det inte skulle vara trevligt och roligt i fortsättningen att leda månatliga arbetsmöten i överskogsdistriktet.
(Внимание! Вilden kommer från de ofantliga resurserna på Newspix.pl eftersom jag inte kunde rita en så stilig Lipsill själv)
Efter bloggaren Lecą Wióry https://lecawiory715656409.wordpress.com/2021/08/25/a-mialo-byc-tak-pieknie/