Nobelpristagare som skogsövervakningsinspektör?

Praktikanten, Ottokar Gamen-von Rutten, jublade.

-Vi kommer äntligen att lämna denna moraliskt ruttna union av misslyckade stater! Skål för den polska författningsdomstolen! Den skyddade oss från översvämning av smutsiga, homosexuella Brysselpengar!      

Skogvaktare Konrad och underskogvaktaren smuttade i tystnad på det Heliga Skogskontorets Kaffe, och spottade distingerat kaffesump på golvet då och då.  De stirrade på praktikanten och undrade: varifrån i skogen kommer sådana dårar?

-Vi har återfått suveräniteten, babblade vidare praktikanten.

-Håll käften, sade Konrad och kompletterade lugnt med: -Fullständig dåre!

Underskogvaktaren, en modig försvarare av kvinnors rättigheter, sexuella och religiösa minoriteter, små altarpojkar och alla andra rättigheter i skogsdistriktet, lade till några ord som fick praktikanten Ottokar att plötsligt avsluta sin nationalistiska agitation och skyndsamt notera i en liten anteckningsbok att skogvaktaren och underskogvaktaren visar prov på proeuropeiska stämningar, är fulla av västerländsk propaganda, anser att västra Europas skogsbruk är bättre än det polska och att man bör titta i deras släktträd för att hitta de verkliga skälen till en sådan antistatlig och antipolsk attityd.     

Plötsligt ringde telefonen på skogskontoret och skogvaktaren svarade med den vanliga och äkta skogliga artigheten:

-Vad vill du?!

Efter ett kort samtal lade han på luren och meddelade med högtidlig röst till praktikanten:

-Praktikant Ottokar! Nu börjar allvaret för dig! Personalansvarig från överskogsdistriktet ringde och från och med nu kommer du att dricka ditt morgonkaffe någon annanstans. Adjö!

Praktikanten hoppade upp av glädje! Han kommer direkt att bli åtminstone överskogvaktare! Det var det som han hade väntat på! Hela året!

Och utan att säga hej då sprang han ut från skogskontoret.

Det var ett uppenbart misstag. Han glömde att framför dörren, flämtande av hat, morrande av omåttligt mordbegär, väntade på hans minsta misstag Sharik, ett odjur direkt från helvetets avgrund, en skrämmande korsning mellan afghansk hund och weimaraner, med liten blandning av någon pudel eller foxterrier. Vanligtvis brukade praktikanten gå ut tillsammans med skogvaktaren som drev bort det aggressiva djuret med en kofot.

Sharik slösade ingen tid på onödiga varningar. Och han nöjde sig inte med praktikantens filtstövlar eller den trasiga jackmanteln. Hade Ottokar inte tack vare en adrenalinkick klättrat upp i ett äppelträd, som han tyckte var en säker plats, skulle hans kropp ha rivits sönder på gräsmattan, vilket bara bevisar hur ömtålig existensen är för skogspraktikanter.

Självklart började Sharik genast bita i trädstammen med tänderna.

-Hjälp!  Hjälp! Ottokar skrek.

Skogvaktare Konrad tittade lugnt på scenen genom kontorets fönster och sa sedan till underskogvaktaren.

-Detta är ett tydligt tecken på att Ottokar kommer att göra en fantastisk karriär inom vår sunda, nationella, katolska, moderna, hållbara, välbalanserade och mångfunktionella, MHVM, polska skogsförvaltning. Vi vet att Sharik helhjärtat hatar företrädare för skogsadministrationen i högre grad än skogvaktare, särskilt dem med fascistiska tendenser. Men jag har aldrig någonsin sett honom vilja riva ner ett träd med tänderna, trots att Lipsill och den förre detta överskogvaktaren tidigare suttit i det.

-Ja – underskogvaktaren nickade. – Han kommer att vara den mest framstående skogsövervakningsinspektören öster om Wisła! Jag ser fram emot hans första anteckningar och slår vad om att den senaste nobelpristagaren från Zanzibar kommer att putsa hans skor!

-Det är klassisk rasism !!! -dundrade bakom väggen till skogskontoret, Korads maka, en stor och stark Kasjubska, en mycket gudfruktig kvinna som ändå var en varm anhängare av den gamla kommunistiska Warszawapakten.

-Tysta, tjatiga suputer!

Efter bloggaren Lecą Wióry https://lecawiory715656409.wordpress.com/2021/10/11/noblista-inzynierem-nadzoru/?fbclid=IwAR1r7aNNlXQjy-rmmvhkJLCfSqfptzrL6R0eskGmd8l95hCRj_GCH6If3t8