LGBT – vår skogsfiende.
Skogsinspektör Lipsill bestämde sig till slut för att gifta sig. Själv var han inte särskilt intresserad av bröllop och liknande tillställningar, men lyckades höra från olika källor att i överskogsdistriktet hade man börjat viska om honom och LGBT.
Vi som jobbar i skogen vet att det finns fyra stora fiender till det moderna, hållbara, välbalanserade och mångfunktionella polska skogsbruket, MHVM – torka, granbarkborrar, jägmästare som tror att de vet allt och LGBT.
Skogsinspektören gick alltså till sin farbror biskopen och berättade om sina äktenskapsplaner. Biskopen blev så glad att han omedelbart ringde några samtal och redan nästa dag anställde överskogsdistriktet en kvinnlig kontorist till.
Skogsinspektören klagade lite eftersom kontoristen hade både karaktär och utseende som en gammal käring, men farbror biskopen lugnade honom genom att säga att hon är född i ett bra hem, pappan jobbar i den regionala direktionen för statliga skogar och mamman åker på alla möjliga pilgrimsresor organiserade av biskopen.
– Och glöm inte, förklarade farbrorn att du har ett bekymmer mindre, för hur skulle du annars kunna skydda henne för andra män om hon hade haft åtminstone några drag liknande skönhet? Där, hos dig i skogen finns så mycket jod i luften, att moralen brukar försvinna snabbt!
Här tänkte skogsinspektören direkt på skogvaktare Marie-Anne, en farligt vacker och självständig ung kvinna, som han gillade mycket i tysthet men som utmärkte sig för överkonsumtion av starka drycker och substanser av oviss härkomst, dessutom i mängder som inte passade för anställning i polska statliga skogar, tyckte han som inspektör.
Vigseln och bröllopsfesten var lyckade. Skogsinspektör Lipsill föll omkull på den äktenskapliga sängen efter för många glas med hembränt och vodka.
Bruden klagade ändå inte. Senare, tillbaka på jobbet, log hon ofta mot vice överskogvaktare Janne, en ung man med åsnans hjärna men visentens styrka.
Efter bloggen Leca Wiory https://lecawiory715656409.wordpress.com/2019/06/28/lgbt-wrog-lasu/