Jannes första dag på nya jobbet.

Janne drev omkring i hela byggnaden på Grojeckagatan och sysselsatte sig med att utstöta oartikulerade men höga vrål. Han bankade på dörrarna till olika kontor, skränade och skrämde kontorstanterna som i ren förskräckelse försökte gömma sig under skrivborden.

Han skrek högt hela tiden något i stil med ”hałdaja daja!” vilket gjorde att alla avdelningschefer, skogsspecialister och vanliga anställda låg platt på marken och inte ens försökte lyfta huvudena.

Han beordrade direkt att hans favorit, den döda katten, skulle hämtas med bil från tidigare arbetsplats i regionala direktionen och att katten omedelbart skulle befordras till senior skogsspecialist inom naturutbildning och till och med inom skogsutbildning i Generaldirektionen.

Tidigare använde han katten för att skrämma kvinnorna i regionala direktionen, men kvinnorna där var redan så rädda att de hela tiden satt under skrivborden.

Och en katt, om den har rätt härkomst, måste göra något nyttigt. Till och med en död katt.

Sedan lät han samla alla i ett konferensrum för sitt öppningstal. Talet översattes av kontorskammarherren, han som var en av få som förstod lätena från Janne.

”Bastarder! Lathundar! Latmaskar! Oduglingar och parasiter! Ni är ett gäng av slöfockar och dagdrivare, men jag ska göra ordning på er!”

Och Janne, mycket upprörd, började slå de närmast sittande, äldsta avdelningscheferna, med laserskrivarkabeln, som han höll i handen. Alla flydde snabbt.

”O Du Store! Visa barmhärtighet mot oss” grät de klagande.

Janne författade sedan ett brev till överskogvaktaren i distriktet Farstun, i vilket han påminde om att skogvaktare Konrad ska ha det trevligt och skönt på jobbet, annars ska han komma på inspektion och göra distriktskontoret för trångt för alla som jobbar där.

Efter bloggaren Lecą Wióry https://lecawiory715656409.wordpress.com/author/lecawiory715656409/

Bilden: dreamstime