Janne, en lycklig skogsdirektör.
Med sina fruktansvärda oljud uttryckte Hans Excellens Generaldirektör Janne sin vilja att besöka skogvaktare Konrad.
Först skickade man budkavle till regionala direktionen och vägarna som ledde till överskogsdistriktet smyckades med majblommor. Sopor och gamla däck som låg i vägdikena samlades in. Vägarna i överskogsdistriktet städades inte. Marie-Anne, överskogvaktare, sa att hon inte har tillräckligt många kvinnor på skogskontoret för att kunna delta i Generaldirektörens kostymbaler och maskerader.
Till slut reste alla i Generaldirektörens hov – biträdande direktörer, avdelningschefer, seniorspecialister, kontorskammarherrar, kontorsbiträden och trubadurer med buss tillsammans med Janne. Han var glad som ett barn för att få träffa skogvaktare Konrad, som han avgudade och betraktade som alfa och omega i frågor om ideologi, politik, skogsbruk och religion.
När kortegen anlände till skogvaktare Konrads stuga och kontor, blev han först rädd och tänkte att (exakt citat) “Något jävla dagis* hade kommit till skogen igen” och att han skulle bli tvungen att behöva förklara gikten i sina ben och tvungen att behöva skicka barnen med underskogvaktaren, som, som vanligt, hade ont i huvudet och osäkra steg ”efter gårdagen”.
”Fy fan, Konrad” ropade underskogvaktaren som tittade ut försiktigt genom fönstret. ”Det är som en pilgrimsfärd till Jasna Góra! Bara skogsuniformer! Vi sticker!”
„Men det är bara Janne!” Konrad blev förvånad när han såg vem som öppnade porten.
Det uniformerade hovfolket visste ingenting om de speciella relationerna mellan Janne och Konrad och kontorskammarherren förberedde därför en speciell elkabel till skrivaren, med en dubbel fläta. Så när Janne, ylande och gurglande, sprang för att krama skogvaktaren, blev alla snopna och långa i ansiktena.
Generaldirektörens följe, vant att hälsas med all slags mat och dryck, kom in på gården som hos sig själva.
Detta var ett uppenbart misstag, eftersom det inte var en dag i skogskontoret för brännvedsförsäljning och Sharik, ett helvetets odjur som Konrads maka eventuellt köpt av Lucifer själv, en blandras mellan afghanhund och pointer, som var skolad av skogvaktaren att jaga skogsinspektörer och folk i gröna uniformer, vilade sig på innergården.
Det var svårt att beskriva vad som hände ett ögonblick senare, när Szarik upptäckte gästerna på sitt område. Han ignorerade fullständigt de guldbroderade insignierna. Han ignorerade de pressade byxorna. Han ignorerade bönerna om nåd.
Han satte tänderna i benen på gästerna, bet och högg. Skogsfolket försökte att springa iväg och skydda sig, men Sharik gav ingen en chans.
Generaldirektör Janne såg skådespelet med glädje. Sedan visade han med gester att han skulle vilja dricka Det Heliga Skogskontorets Kaffe. Och de smuttade på sitt kaffe, spottade kaffesump på golvet, tittade ut genom fönstret på hur Sharik jagade efter skogsuniformerna och lärde samtidigt det guldbroderade skogsfolket att de alltid kunde räkna med en ordentlig mottagning i skogen.
Sedan skröt Janne om att han snart skulle bli premiärminister, eller till och med president, för uppenbarligen tyckte alla mycket om att han inte sparade sina händer och elkabeln och att ingen vågade klättra på Generaldirektionens byggnad i Warszawa och sätta upp några banderoller, sedan han blivit Generaldirektör.
”Om du är så klok” sa skogvaktare Konrad ”Åk till Bircza** och hjälp skogsfolket där!”
Janne tyckte om denna idé. Han drack up kaffet, kramade skogvaktaren och underskogvaktaren, kysste Konrads maka, sparkade praktikanten Ottokar (för att han hörde att han var en lymmel) och bestämde om en resa till Bircza. Men hans hov representerade en tragisk bild efter mötet med Sharik och alla var först tvungna att åka till byns hälsocentral, eftersom det visade sig att Szarik aldrig hade vaccinerats mot rabies.
*En av arbetsuppgifterna för skogvaktarna anställda i polska statliga skogar Lasy Państwowe är utbildning av barn och unga i natur- och skogsfrågor.
** I skogsdistrikt Bircza, i sydöstra Polen, pågår sen några veckor tillbaka en blockering av skogsarbete genomfört av ekologer. Området är känt för gamla skogar och ekologerna kräver bildandet av nationalpark.
Efter bloggaren Lecą Wióry https://lecawiory715656409.wordpress.com/2021/06/02/wesoly-romus/
Bilden: stock