Generalchief Educators besök.
”Till mig galizienska* dumskallar!” skrek Direktören.
Ett uppbåd av biträdande direktörer, avdelningschefer, skogs- och naturspecialister, underbiträden, trubadurer och vanliga underordnade trängde sig in genom den öppna dörren till Regionala Direktörens tjänsterum och lade sig omedelbart platt på golvet.
”Hör ni, tasmanska djävlar! Jag fick ett personligt e-Mail om att självaste Generalchief Educator från Generaldirektionen kommer att besöka oss! Allt här ska vara briljant, myrslokar! Och om någon kvinna vågar prata om mobbning, då kommer jag att prata med henne senare på mitt sätt, era lata schimpanser! När Generalchief Educator ska fråga om något, ska ni bara svara att allt är bra! Och bäst för er är att inte prata alls, ni, era kinesiska eldbukssalamandrar! Avgå!”
Generalchief Educator skulle anlända klockan tolv. En röd matta rullades ut framför porten, blommor köptes, ett stort mellanmål förbereddes, vodka och likörer inhandlades. Den regionala excellensen väntade personligen på den framstående gästen tillsammans med alla underlydande.
Limousinen från Generaldirektionen anlände.
Den döda katten, som hade äran att vara Generalchief Educator, låg värdigt på en broderad kudde, som bars av två kontorskammarherrar. Huvudet som fallit av under det minnesvärda mötet, där Janne hade slängt runt med sin katt lite för hårt mot ryggen på den äldste av avdelningscheferna, satt nu fast med hjälp av tejpen Gorilla på sin vanliga plats.
”Giv akt!” ropade regionala excellensen. ”Till ära för Chief Educator Hip Hip Hurra!!!” skrek alla.
„Jag är förvånad över att alla hälsar på Generalchief Educator stående” sa en av kontorskammarherrarna surt. ”Det är en grov taktlöshet och går emot ordern av Hans Excellens Generaldirektören som sa tydligt att alla ska hälsa på Generalchief Educator i halvböjd position eller på knä. Jag är förvånad över sådan oordning och Generalchief Educator kommer att rapportera den direkt till Hans Excellens Generaldirektören!!
”Ned på knäna!” ropade omedelbart regionaldirektören till sina anställda. De var tränade och kastade sig på golvet utan tvekan, så att några underbiträden svimmade under denna tumult.
”Generalchief Educator är trött efter sin resa!” sade den andre kontorskammarherren. ”Han är törstig och hungrig”.
Gästerna fördes på en gång till ett bankettrum, där en kudde med Lille Janne placerades på hedersplats, medan kontorskammarherrarna började äta och dricka.
Regionaldirektören försökte prata med Generalchief Educator.
“Hur är det med Hans Excellens Generaldirektören?” frågade han förtroligt.
Katten svarade med en föraktfull tystnad och den oroliga direktören log skuldmedvetet.
”Vi uppskattar mycket din utbildning! Sedan vi ställde en skylt i skogen om huggormar, har vi inte sett några stadsbor i skogen, ha ha ha!”
En av kontorskammarherrarna spottade föraktfullt ut en kycklingbit på golvet för att den regionala direktören skulle förstå att Lille Janne kommer att vara arg på hans oförskämdhet och att de har kommit hit för att dricka och äta och inte lyssna på pappskallar.
*Galizien – https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Galizien Invånarna i södra Polen kallas fortfarande för Galizierna.
Efter bloggen Lecą Wióry
https://lecawiory715656409.wordpress.com/2021/05/23/wizytacja-naczelnego-edukatora/