För sent att slå på käften!

Henrik M. den mest framstående ekologen öster om Wisła och söder om Njemen, uppfinnare av många,  hittills okända för vetenskap, handel och hälsovårdsmyndigheter, ekologiska samspel mellan livet och miljön, stod vid byns mjölkpall och hånade och förtalade, som vanligt, Lasy Państwowe* och det moderna hållbara, välbalanserade och mångfunktionella, MHVM, polska skogsbruket. 

– Vi kommer aldrig att glömma vem som är ansvarig för det s.k. skogsbruket. Det är de, individerna med intelligens på amöbors nivå. Till och med klejnotka Euglena eller bakterier är mera utvecklade än, vi vågar säga det, de där mycelierna som parasiterar på våra urtida urskogar! De är den enfaldiga och korkade skock som bestämmer vilka träd som man ska avverka! En klantig och trög massa som fördärvar våra sista, värdefulla skogar! 

– Jag ska gå och slå honom på käften! sa underskogvaktaren, arg och enerverad, som tillsammans med skogvaktare Konrad lyssnade på Henriks tirad. 

Skogvaktare Konrad som den här dagen inte hade någon lust att leva p.g.a. sina hemorrojder, skakade bara på huvudet.

– Du är dum i huvudet, du! Han bara väntar på det! Ser du inte att han drömmer om att bli den första ekologiska martyren i vårt land? 

– Men vad ska jag göra? Jag orkar inte längre lyssna på honom, det är för mycket trams och idioti! höjde underskogvaktaren rösten. 

– Nu är det för sent, stönade Konrad som kände hemorrojderna vid minsta rörelse. Vi sitter i hörnet och kan inte göra något. Det enda som vi skogvaktare kan göra, är att be till Gud om lägre pensionsålder…

* Lasy Państwowe, polska motsvarigheten till Sveaskog

Efter bloggaren Lecą Wióry https://lecawiory715656409.wordpress.com/2019/12/17/za-pozno-na-bicie-teraz-trzeba-zeusa-prosic-o-milosierdzie-albo-kogos-podobnego/