Exitus letalis.

Alla på skogvaktare Konrads kontor greps av förtvivlan. Klagorop fyllde detta inte särskild trevliga eller rena utrymme och skogsmästarens maka, en lång och välbyggd kasjubska, jämrade sig och grät så högt bakom väggen, att Szarik, ett helvetesdjur, en korsning mellan afghansk hund och pointer, vars hjärna ständigt växte, men inte skallen, gömde sig av rädsla i källaren.

-Hon har dött! skogvaktare Konrad klagade. – Vår beskyddarinna!

-Hon borde fortsätta att leva! upprepade underskogvaktaren och torkade näsan på sin uniformsärm.

-Och nu ska den här frånskilde bli kung! skogvaktarens maka grät bakom väggen till kontoret. -Världens undergång! Libertin! Han smög ut från slottet för att träffa henne…vad heter hon…Och nu ska hon bli drottning också…

-Och varför bryr du dig, din dumma kvinna, om hans moral?! Konrad lugnade sig lite.
-De är ändå alla protestanter!
Dessutom, enligt kasjubisk tro, kommer de alla att hamna i helveteT!

-Bra! skogvaktarens gemål torkade sina tårar. -Jag hoppas bara att den avlidna vid sista domen ska få förlåtelse för hon var en god och mycket from maka!

-Vi borde få en ledig arbetsdag, sa skogvaktaren. -Det är omöjligt att arbeta lugnt, tårarna faller hela tiden…

-Om jag hade mer fritid skulle jag åka på begravningen! tillade underskogvaktaren.

-Du, din suput! Du har inte tillräckligt med pengar för att ta dig till Białystok! inflikade jägmästarens maka. -Och du ska åka till London?!

-Vart?! underskogvaktaren blev förvånad – Kommer de att begrava henne i London?! Inte på Wawel i Kraków?!

-Hon var drottning av England, det är en begravning i England! – förklarade skogvaktare Konrad.

-Drottning av England?! underskogvaktarens ögon vidgades. -Och jag som trodde att det var vår, eftersom vi har gråtit hela morgonen…

-Du, din dumskalle, vi gråter för hon träffade självaste Churchill! sa Konrad.

-Hallo, vad dricker ni där?! frågade plötsligt skogsmästarens maka.

Det uppstod, nomen omen, en dödlig tystnad. Skogvaktaren gav tecken med ögonen till underskogvaktaren för att han inte skulle säga något, men det var till ingen nytta.
Liksom alla skogvaktare lärde sig underskogvaktaren att säga sanningen, känna respekt för de äldre, respektera regler för hälsa och säkerhet, vara artig mot damer och alltid visa kärlek till din nästa som till dig själv.

-Vi? Vanlig vodka, bara vodka svarade han. -När man lever med sådan sorg kan man inte dricka något annat …

Efter bloggaren Lecą Wióry https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=506898928106668&id=100063596941225

Bilden – pixabay