Ett strängt examensprov i skogsdirektionen.

Praktikanten Marius Kräkningsson skickades efter en hård och utmattande skogspraktik, som utmanade hans katolska värderingar, till en examen i Regionala Skogsdirektionen.

Redan i porten till direktionen beordrade dörrvakten honom att ta av sig skorna för att inte smutsa ner byggnadens golv.
-Och var är ditt röklin? frågade han hotfullt.
-Mitt röklin? praktikantens ögon vidgades.
-Är du inte den nya altarpojken hos Hans Excellens Direktören? frågade dörrvakten ännu mer hotfullt – Vem skickade dig hit? Prata! Kanske redaktör Wajrak*, va? Du kom hit för att spionera! Naglarna är klippta, ansiktet tvättat, kläderna är rena…Men jag låter mig inte att luras!

-Jag ska på skogstjänstprovet … mumlade praktikanten snabbt, rädd att dörrvaktens högra näve,upplyft i en hotfull gest, skulle hamna i hans nacke.
-Gå vidare i så fall, dörrvakten nickade och knuffade honom mot konferensrummet.

Där, bakom ett bord längre än de längsta borden i Kreml, satt den ärevördiga examensnämnden.
Det fanns en prelat från biskopsstiftet, fem eller sex vanliga kyrkoherdar, en organist och någon från personalavdelningen i direktionen.
Efter att prelaten kontrollerat dop- och konfirmationsbevisen, kunde examensprovet börja:

-Kan du de tio budorden?
-Ja! Mariusz svalde saliven. -Även utantill!
-Går du i kyrkan?
-Varje söndag! Och alltid den första fredagen i månaden!
-Bidrar du till kollekten?
-Visst, fattas bara! En gång, när jag glömde, deltog jag i andra mässan för att ge dubbelt så mycket!

-Det var allt för min del, sa prelaten belåten. -Nu kan ni börja, kolleger.

Det kom en del komplicerade frågor från kyrkoherdar om hur man skulle tillaga viltkött, vilka viner som passar till det och om Marius kände några pålitliga altarpojkar. Marius visste ingenting om rådjurskött eller rapphöns, ingenting om vita eller röda viner, och de altarpojkar han kände var inte särskilt diskreta, vilket gjorde att flera präster måste förflyttas till andra församlingar.

Organisten bad honom att sjunga Te Deum, och även om praktikanten kunde alla fjorton strofer, kom dörrvakten springande för att undersöka platsen, för han trodde att någon blev mördad eller att prästerna i hemlighet slaktade syndabocken.

En person från personalavdelningen ställde nyckelfrågan om namnet och i vilket skogsdistrikt Marius Kräkningsson praktiserade.

Till slut klarade Marius examen och oändliga möjligheter till en stor karriär inom polska skogsbruket blev tillgängliga för honom.
Han erbjöds till och med jobbet som underskogvaktare om han ville utbilda sig i kanonisk rätt och rekommendera mer diskreta altarpojkar.

*Redaktör Adam Wajrak är en ekolog och framstående journalist i dagstidningen Gazeta Wyborcza.
Efter bloggaren Lecą Wióry 

https://lecawiory715656409.wordpress.com/2022/12/16/srogi-egzamin-w-derekcji/