Ekologen Henrik M. transpirerar. 

Henrik M. den mest framstående ekologen öster om Wisla och söder om Njemen, den ekolog som skulle kunna kunna få självaste Adam Wajrak* som springpojke, låg framför byns mejeri, som blivit tillfälligt stängt p.g.a. pandemin och förberedde ett tal i vilket han tänkte svära så mycket som möjligt och som vanligt över Lasy Państwowe, den värsta kallbrand, som drabbat den polska naturen, tyckte han. 

En gång tidigare i livet ville han publicera ett ekologiskt upprop i den mest kända polska dagstidningen men redaktörerna där visade sig vara hycklare, falska och förrädiska, som svarade med ett brev och ett råd till honom att genomgå en psykiatrisk undersökning. 

– Fy fan, svor då Henrik och spottade på marken. Sista gången som jag skrivit nåt till liknande pappersknäppskallar! 

I alla fall tyckte han att underskogvaktarna, skogvaktarna och överskogvaktarna är tusentals gånger sämre än skribenter, särskilt såna från Teremiski** och Warszawa. 

Han steg alltså upp från marken och började ett eldigt tal om det psykiska tillståndet hos den lokala skogstjänsten, hos underskogvaktaren samt hos skogvaktare Konrad. 

Tyvärr, p.g.a. coronaviruset och andra omständigheter, bestod hans auditorium bara av några lokala invånare, som låg på lagom avstånd från varandra i vägdiket, dessutom efter konsumtion av för läkarna okända desinfektionsmedel. 

– De ser inte klimatförändringarna! ropade Henrik. De ser inte att kalhyggen och dräneringsdiken gör vårt land till värsta öknen! Planterar de  Banksianatall som gillar torka och brand?! Visst inte! De planterar bara sina raka virkesträd som ger dem brädor och balkar! Träd som dricker vatten från marken, transpirerar och degraderar markmånen! De klipper gräset omkring plantor trots att de vet hur dyrbart vattnet är!! De släcker skogsbränder trots att de vet att naturen behöver brand!! 

Henrik M. var en stark anhängare av storbränder och deras positiva och uppfräschande påverkan på naturen. Tyvärr, den sista gången som han hade tillfälle att omsätta detta i praktiken, träffade han sen i domstolen en okänslig domare som kallade honom för pyroman och dömde honom att betala ett stort skadestånd. Dessutom fick han stryk av byinvånarna, när de fick veta att det var han som orsakat gräsbränder omkring byn. 

Och det gjorde att han inte tänkte stjäla tändstickor igen från mammas kök och starta bränder. Särskilt med tanke på tillståndet på hans rumpa och taggtråden som använts av byinvånarna för att straffa honom. 

* Journalisten Adam Wajrak skriver om ekologi i den största polska tidningen Gazeta Wyborcza

** Adam Wajrak bor i Teremiski, en liten by i Bialowiezaskogen. 

Efter bloggaren Lecą Wióry https://lecawiory715656409.wordpress.com/2020/04/29/malanka