Den traditionella avslutningen på årets skogsplantering.

– Årets skogsplanteringskampanj i skogsdistriktet Krużganki betraktar jag som avslutad, ropade skogvaktare Konrad och alla ställde ifrån sig spadarna för att gå tillsammans till en skogskoja, en liten försummad byggnad med tydliga spår av tidigare avslutningar.

Och Avslutningen inleddes.

Alla var stadgade. I början. Vodkan dracks på ett kulturellt och distinkt sätt, kvinnorna halva snapsar (bara kärringar från Załuki i Wiejki dricker hela snapsar på en gång) och tilltugget var som det borde vara – korv, gurka, bröd och vitlök.

Sen började man utbringa skålar. Först för planteringen på det stora kalhygget, sen för jobbet på de några små skärmhyggena och till slut för några få hjälpplanteringar.

Sen skålade man för hälsan, i tur och ordning skogvaktarens, underskogvaktarens, praktikantens och chefens för skogsfirman ZUL Bareja, hälsa.

Sen började man skåla för varje skogsarbetares hälsa och eftersom man jobbar vid skogsplanteringen i par, ger det oss ett heltal som sätter skräck i varje förståndig nykterist – 22 snapshälsoturer som man absolut måste dricka upp för att inte förarga eller förolämpa andra.

Men redan vid det sjunde råkade fru Zina komma i ett handgemäng med herr Kazimir på grund av olika interpretationer av reglerna för skogsplanteringsavstånd. Efter ett kort ryckande och slitande återkom fru Zina till sällskapet och herr Kazimir lades till sängs i en närstående fäbod.

När man började dricka på allvar dök skogsinspektör Mazgaj upp från ingenstans.

Plötsligt blev det tyst. Skratt, skoj och skrik som för världen tillkännagav skogsplanteringen på 16 ha skogsyta, dog med ens bort.

Skogsinspektören njöt av situationen och komponerade redan i tankarna tjänsteanteckningen till överskogvaktaren som definitivt borde avsluta skogvaktare Konrads karriär.

– Vad är det för fest? frågade han syrligt, när han till slut kom fram till sällskapet.

– Den vanliga, svarade skogvaktaren, som själv tog på sig den högst otrevliga plikten att samtala med skogsinspektören.
– Varje år, herr inspektör, firar vi avslutningen på skogsplanteringskampanjen, i enlighet med den eviga traditionen som gav oss storslagna och praktfulla skogar, växande till landets statskassas ära.

-Att dricka sprit hjälper inte skogens tillväxt eller statskassans, anmärkte med illa behärskad röst, skogsinspektören. Särskilt inte under arbetstid.

– Bara dumskallar som inte ser alla de ståtliga skogar som växte upp tack vare våra högtidliga avslutningar kan påstå att spriten inte hjälper till med beståndets tillväxt, sa underskogvaktaren. Källan till hans mod var det flitiga deltagandet i tidigare skålande.

– Dessutom sitter vi alla här efter arbetstimmarna, betonade skogvaktare Konrad, annars skulle vi aldrig tillåta oss en sån spritkonsumtion.
Vi summerade våra två veckors ansträngningar precis som man brukar göra i överskogsdistriktet. Jag tycker att vi, vanligt folk, borde ha rätt att göra likadant som våra chefer!

Men då öppnades dörren till fäboden och herr Kazimir kom ut.

Han förväxlade skogsinspektören med fru Zina och började krama och kyssa honom, försäkra honom om sin eviga kärlek, lova guld och gröna skogar och ville absolut åka med honom direkt till prästen och kyrkan.

Hur kunde du Zina, skaffa dig en sån fin bil, frågade han och började rycka i bildörren.

– Även Den Högtidligaste Skogsetikett kan inte förutse allt, sa skogvaktare Konrad filosofiskt, när skogsinspektören äntligen lyckades lämna platsen och herr Kasimir åter gick och lade sig, men den här gången i skogsvägens dike.

Bilden: mobile wallpappers

Översättning från lecawiory.blog.pl http://lecawiory.blog.pl/2017/03/31/doroczne-zakonczenia-akcji-odnowieniowej/