Den nya skogspraktikanten.

– Spring snabbt, odågor! dundrade bakom väggen till Konrads skogskontor,  hans maka, den stora och starka Kasjubskan.

Skogvaktaren och underskogvaktaren fattade snabbt att det var allvar, för makan brukade förvarna Konrad på det sättet bara vid speciella tillfällen, t.ex. när överskogvaktaren kom med oväntat besök.

Men det var redan för sent. Till och med Sharik, en riktig helveteshund, blandras mellan  afghanhund och pointer (eller med inblandning  av tax, som vissa påstod) var inlåst i källaren då man väntade besök av brevbäraren.

– Fan, vi hinner inte! skrek skogvaktaren och försökte öppna fönstret.

– Vi hinner! skrek underskogvaktaren och hoppade i ren desperation mot fönsteröppningen.

Tyvärr.

Om han hade varit en sportig man, som hållit sig borta från sina vardagliga lockelser i form av fläsklägg och vissa starkare drycker, då skulle han kanske ha lyckats. Skogvaktaren var dock en typisk son av det sunda, polska, katolska, moderna, hållbara, välbalanserade och mångfunktionella., MHVM, polska skogsbruket och föraktade idrott och sund diet.

Hans försök att hoppa genom fönstret gjorde att han trasslade in sig i oberäkneliga kablar till hela skogskontorets moderna upprustning och Konrads dator hamnade på golvet.

– Men jävlar! började Konrad, men mera hann han inte säga, för överskogvaktaren steg in på kontoret, tillsammans med några andra personer.

Bland dem fanns före detta skogspraktikanten hos Konrad, nu vice överskogvaktare Janne, en människa med en grizzlybjörns styrka och en eldsalamanders hjärna, som nu visade sin glädje genom att slå sig i huvudet och utstöta olika opreciserade ljud.

– Era misslyckanden är fullständiga och oacceptabla, väste överskogvaktaren och jag hoppas, att någon gång i framtiden ska jag kunna avsluta era bedrövliga karriärer i det polska sunda, katolska och moderna skogsbruket. Men nu vill jag presentera en ny skogspraktikant, herr Ottokar.

Och överskogvaktaren visade en person som tittade sig överraskad omkring på skogskontoret, med en min full av avsky mot platsen där han befann sig.

– Jag härstammar från en skogsfamilj med mångåriga traditioner, sa figuren med överlägsen ton, och det förvånar mig att man får driva det sunda, polska, katolska, moderna, hållbara, välbalanserade och mångfunktionella, MHVM, polska skogsbruket i ett sånt kontor som påminner en vänsterorienterad socialistisk röra och oreda i stället för den sunda, katolska ordningen. Det är en allvarlig pliktförsummelse!

– Vi har brist på pengar till renoveringar, försökte överskogvaktaren förklara, lätt förlägen.

– Synd och skam överskogvaktaren! sa skogspraktikanten. Jag ska prata om det med min farbror, som ni alla vet är statsråd i Miljödepartementet! Vi tolererar inte liknande brister i den polska, bästa i världen, skogsbruksmodellen!

Överskogvaktaren blev röd i ansiktet.

– Herr Ottokar ska börja sin praktik snart, sa han syrligt.

– Praktik?! O nej! Vi har i vår skogsfamilj så många poäng* att jag inte behöver någon praktik och ska omedelbart börja inspektera ert skogsdistrikt, sa skogspraktikanten och lämnade kontoret.

Alla satt häpna på kontoret, bara bakom väggen hördes ett dundrande och hånfullt skratt av makan till Konrad, ett skratt som vittnade om att till Konrads skogsdistrikt anlände Det Nya.

– Amen, sa Konrads maka. Bra för er, klantskallar!

*Skogspraktiken i polska statliga skogsbruket är byggd på poängställning

Efter bloggaren Lecawiory https://lecawiory715656409.wordpress.com/2020/04/11/nowy-stazysta-lesniczego-zdzisia/

Bilden: stock