Befordringar, banketter och växande rädsla.

Ett uppbåd av biträdande generaldirektörer, avdelningschefer, specialister, tekniker, skrivbiträden, underskrivbiträden och vanliga underordnade, trubadurer, budbärare och städerskor, väntade utanför Generaldirektör Jannes kontor.

Janne tillkännagav att en seniorspecialist inom natur- och skogsutbildningen skulle tilldelas en Gyllene Värja*, en hög statlig förtjänstorden, en minnesmedalj och ett minnesdiplom “För enastående meriter i kampen mot globalt ekologiskt tänkande”.

Den döda och delvis mumifierade katten Lille Janne, som utfört detta hedervärda arbete, visade sig vara oberörd av applåder och gratulationer.  Den låg på en kudde sydd med guldtrådar och utsöndrade vanliga dofter för döda katter.

”Det enda han kan göra är att ligga och lukta illa!” viskade ett av underskrivbiträdena till ett annat.

Den andre var snabb att utnyttja situationen och efter en stund upprepade hela hovet dessa fräcka ord med förtjusning och förskräckelse.

Upprörda avdelningschefer samlades snabbt runt det olyckliga underskrivbiträdet och beordrade honom att omedelbart försvinna från närheten av Generaldirektören och särskilt från närheten av kudden med seniorspecialisten, som underskrivbiträdet hade förolämpat med en sådan avskyvärd och tanklös anmärkning.

”Han, Lille Janne skulle kunna bli åtminstone biträdande direktör!” ropade en av cheferna. ”Om det inte fanns de där formella hindren som vi  hade ärvt från de tidigare, helt urspårade politiska grupperingarna! Försvinn!!”

Och underskrivbiträdet jagades bort till bakre räderna av hovet.

Direktör Janne, däremot, svischade med laserskrivarkabeln över hela sällskapet, som låg i rad på golvet framför hans hotfulla ansikte. Plötsligt utstötte han några hemska oljud som gjorde att håren reste sig på huvudena även hos de modigaste i hans hov.

”Mene tekel farsin” översatte hans kontorskammarherre och rädsla och skräck föll över all personal. Ingen skulle känna sig säker efter det.

Senare börjades den vanliga banketten och Generaldirektören blev väldigt upprörd, eftersom han märkte att seniorutbildningsspecialisten inte gillade någon av maträtterna.

*Den Gyllene Värjan – högsta utmärkelse för skogvaktare i polska statliga skogar.

Efter bloggaren Lecą Wióry https://lecawiory715656409.wordpress.com/2021/04/21/awanse-rauty-i-narastajaca-groza/