Adventskonferens i skogsdistrikt.

Arbetsmötet i överskogsdistriktet  började som vanligt. Skogsövervakningsinspektör Ottokar Gamen-von Rutten tog tonen i ”Bogurodzica” *.

Fröken Marie-Anne, som dagen innan druckit för mycket hembränt, gillade direkt denna nya skogskampsång och sjöng högst och mest entusiastiskt. Entusiasmen övervägde, skulle man säga och på vissa ställen påminde melodin om Internationalen och orden om Mamma Mia, men trots allt var effekten så imponerande att alla andra slutade sjunga.

Skogsövervakningsinspektören, röd i ansiktet, sade att han aldrig hört en sådan profanering i sitt liv och om det inte hade varit för fröken Marie-Annes kontakter i den regionala direktionen så skulle det ha varit hennes sista sångframträdande i skogsdistriktet.

Fröken Marie-Anne rapade och hickade distingerat som svar och aromer efter hembränt låg i luften i hela konferensrummet.

Överskogvaktaren föreslog sedan ett gemensamt undertecknande av ett antiabortupprop, där Europeiska unionen tydligt identifierades som fiende till den sunda, nationella, katolska, moderna, hållbara, välbalanserade och mångfunktionella, MHVM, polska skogsförvaltningen. Dessutom skulle alla skriva under ett åtagande att ingen av de närvarande i lokalen skulle delta i gemensam resa med kurdiska barn från gränsen till Belarus till gränsen  till det ruttna och moraliskt förfallna Tyskland.

“… Varför skulle oskyldiga yazidiska barn lida för den massiva indoktrineringen av de moraliskt depraverade västliga livsmiljöerna!” lät ett fragment av kungörelsen.

Den applåderades under läsningen av skogsdistriktets ledning och skogsövervakningsinspektör Ottokar började gråta av lycka, reste sig upp och höll ett spontant tal mot depraverad närvaro av sexuella minoriteter i skogsdistriktet.

Alla deltog sen i bön till Den Heliga Jungfrun och efteråt höll överskogvaktaren ett litet anförande där alla närvarande kallades ett gäng oförlåtliga syndare och moraliskt urspårade skurkar, ovärdiga en lunchlåda som de ändå får gratis från överskogsdistriktet.

Biträdande överskogvaktaren, direkt efter att den högsta ledningen sjöng adventssången “Stjärnhimlens skapare”, där det tack vare Ottokars otroliga talang infogades en rad om skogvaktarna som väntar på att Gud ska komma, presenterade en förteckning över vilka skogsdistrikt som ännu inte byggt skogskapell eller fått heliga källor och prisade samtidigt skogsdistrikten där lämplig religiös infrastruktur redan byggts.

Skogvaktare Konrad låg i botten av listan.

Även om det fanns ett kapell i hans distrikt betraktades det som rena provokationen, eftersom som helig gestalt där placerats en skulptur föreställande en viss person från statsledningen, bakom vilken en tolvtaggad hjort försökte titta fram, vilket ansågs vara en primitiv anspelning på uppförandet av familjemedlemmar till dignitären. Skogvaktare Konrad och underskogvaktaren blev tillrättavisade.

Mötet avslutades av skogsövervakningsinspektör Ottokar, med böneutrop komponerad av honom själv och som handlade om bränning på bål av alla vildsvin, vargar, miljöaktivister, oppositionen, EU-kommissionen, tyskar och att den polska skogsförvaltningen och polska skogsvården så småningom ska härska ända till Atlanten!

*-https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Bogurodzica

Bilden: Lecą Wióry

Efter bloggaren Lecą Wióry https://lecawiory715656409.wordpress.com/2021/12/09/narada-w-adwencie/?fbclid=IwAR35aY2Afbe1MWVntJcdVYeN5OBmvhpFIHbi4bP_FGwczuH-ntDo_m_imr8